Britt Johansson berättade om Vindövarvet på Bräcke
En söndageftermiddag i november kom Britt Johansson till Bräcke för att berätta historien om Vindövarvet och dess grundare Karl Andersson. Ett 40 tal personer hade samlats för att höra Britt berätta om sin far och historien bakom Vindövarvet
Britt berättade att Carl föddes 1893 och att han tidigt fick hjälpa till att göra enepinnar på pappas varv i Svineviken Det berättas att han vid femton års ålder byggt sin första bår med egensågat virke. Båten såldes i Lysekil och för pengarna köpte han en kubb (hatt). Britt berättade också att han samma år fick TBC. Farmor bäddade en mossbädd till honom utomhus och gav honom mullbär som är immunförsvars höjande. När Carl blev frisk kom han i en dispyt med sin far, flyttade hemifrån och fick jobb på ett varv i Lysekil där en äldre bror bodde.

Flyttade till Stockholm
Sedan blev det Göteborg och arbete på Liljegrens. På kvällarna gick han Valands kvällsskola och lärde sig rita båtar och också hur man driver ett företag. Det var ett tungt jobb i Göteborg så när möjligheten om ett jobb i Stockholm dök upp tog han chansen om flyttade dit. Mobbingen klarade han tack vare en snäll verkmästare. Värre vad det med maten. Det var under första världskriget och ont om mat. Tack vare en ”fjälla” (citat) på en restaurang överlevde han.

Byggde varvet i Nötesund
Julen 1918 åkte han hem på besök och när han åkte tillbaka till Stockholm hade hans reskamrater dött i spanska sjukan. Sommaren 1919 flyttade han hem till Svineviken igen. Redan då seglade han förbi Nötesund och såg att det skulle vara en bra plats att ha ett varv på. En dag cyklade han till Töllås för att köpa virke till båtbyggeriet. Träffade sin blivande fru där. Gifter sig med Ester och flyttar till varvet Killingholm i Billdal. 1925 dör fruns pappa och för arvet köper han mark i Nötesund. Varvet byggdes och Britt berättar om när GKSS kom på besök efter att ha beställt 21 pojkbåtar av Carl. Han flyttade sin verkstad från Svineviken och byggde också ett boningshus till familjen. År 1936 hade varvet många order och man byggde en verkstad på 20 x 20 meter utrustad med ångpanna och fläktar i taket.

Skicklig båtbyggare
Omedelbart efter kriget fick Carl en beställning på två, för den tiden, mycket stora kryssare. Den ena var Bris, byggd åt skeppsredare John Larsson i Stockholm . Den andra hette Happy och byggdes till Volvodirektören Gunnar Engellau i Göteborg. Till övervägande delen byggde Carl Andersson och hans mannar segelbåtar, men även en del motorbåtar. Det största bygget på Nötesund var en motorbåt som lämnade slipen 1951. Hon döptes till Ann-Marie II. Hon byggdes under speciella omständigheter. Beställaren, en bilhandlare Eriksson i Vänersborg, ville bygga båten helt i egen regi. Det gjordes ett avtal med Carl och bilhandlaren tog över varvet inklusive Carl Andersson och hans jobbare. När båten var klar, återgick varvet och bestämmanderätten till Carl igen.

Christoffer Rassy började hos Carl
I mitten av 1950 talet drabbades Carl av någon genetisk åkomma och sonen Karl-Erik kom hem till varvet. De arbetade till en början var för sig på varvsområdet. I slutet av 1950 talet fanns det inte tillräckligt med båtbyggare utan ett helt gäng med tyska killar började arbeta på varvet. En av dem var Christoffer Rassy. År 1963 dör frun och Carl är nu 70 år. Hans genetiska åkomma gör att hans händer skakar. Trots detta börjar han på allvar att hjälpa Carl-Erik med konstruktionsritningar till olika båtar. Ett arbete som han håller på med tills han är 86 år.

Vindöbåtarna populära
Britt visar bilder på sjösättningar på Vindökryssaren vars konstruktör hette Karl Andersson. Ja det blev olika Vindöbåtar och Vindö 22 sålde bra i Tyskland. Mycket på Vindö 40 båten var gjort av plast och det gillade inte Karl. Vindöbåtarna fortsatte att tillverkas och den sista hette Vindö 90. År 1979 dog Karl och inte nog med att Karl fått acceptera plast. På senare år fick han även acceptera motorer i båtarna. Hans devis för båtarna var att det skulle vara gott om utrymme och man skulle inte bli blöt. År 1993 gick varvet i konkurs och Karl-Erik fick en stroke. Några av de anställda tog över och sedan sålde de det. I dag repareras det Vindöbåtar på varvet och man har upptagning av båtar.
Nöjda besökare
Dagen avslutades med att besökarna uttryckte sin glädje över den intressanta föreläsningen och det framkom att det fanns både tidigare varvsarbetare och Vindöbåtsägare i publiken
Text
Bilder Birgith Åhs