Stenstugan på Säby ö

Till Säby ö kommer man över en vägbank, de s.k. bryggorna, eller vid högvatten på stenbryggorna bredvid. Ön består av två delar, den inre och yttre, förbundna med en smal landtunga (se bilden ovan).

Under 1700-talets sillperiod anlades här 8 trankokerier med sammanlagt 18 kittlar samt ett salteri. Den livliga verksamheten tog slut 1808; ön avfolkades på några år och var obebodd till mitten av 1800-talet. Då bosatte sig 8 familjer där. En av de första var Jonas Schagerlind med familj

bestående av far och mor, samt tre söner och tre döttrar.

Stenstugan var säkerligen en lämning från 1800-talets sillperiod. Jonas reparerade stugan med sten och vrakvirke samt täckte den med tång, och den var i förhållande till många andra boningar ganska bra. Bränslebristen gjorde det svårt att hålla värmen. Endast om stranden välsignats med vrak, kunde det bli en tids förbättring. Det sägs att Jonas var ganska nöjd med sin bostad, men att det kunde bli besvärligt då "tuggebussen" frös fast på stenhyllan.

Försörjningen här ute utgjordes av fiske, som gav mat och möjlighet att byta till sig potatis och mjöl.

Säsongsarbete hos bönderna kunde bidra till försörjningen.

Jonas dog 1868, hustrun Regina 1882 och Samuel 1887. Därefter stod stugan tom och förföll.

Nästa sida >>