Emils stuga
av Vivan Olsson
Enkelhuset är en typ av bostad som främst använts av hantverkare, fiskare, bönder och torpare. Under många år hade därför önskemålet funnits att ha ett enkelhus på Bräcke. Dubbelhuset som hörde till gården fanns ju redan, liksom den lilla ryggåsstugan.

I Kyrkefjäll fanns en gammal obebodd stuga från 1800-talet som sakta förföll. 1983 såldes tomten, och stugan skulle rivas för att ge plats åt ett fritidshus. I närheten bodde Harry Hermansson, medlem av hembygdsföreningens styrelse, som på ett sammanträde i september berättade hur det låg till.
Föreningen beslöt sig för att ta hand om stugan, flytta den till Bräcke och rusta upp den.

Först dokumenterades hela stugan noggrannt; ritningar gjordes, exteriör och interiör fotograferades, och dessutom togs tapeterna (som satt i flera lager) tillvara. Sedan märktes varenda stock, bräda och bjälke, plockades ned och transporterades till Bräcke, där så småningom stugan började återuppbyggas. En del virke behövde bytas ut, nya fönster, ytterklädsel och brandmur behövdes, och så installerades el. Trots många, många timmars arbete av villiga armar utan ersättning uppgick kostnaden till 170 000 kr.

I november 1984 hölls taklagsfest, under vintern 1986 utfördes de sista arbetena, och på valborgsmässoafton invigdes stugan av landsarkivarie Lars Nilsson. Tyvärr fick inte Harry Hermansson uppleva denna dag, då han hastigt avlidit i januari.

Detta var faktiskt inte första gången stugan flyttats. När skomakaren Bernhard Johannesson 1889 köpte det till sin nya familj stod det i Säckebäck på Orust. Hur länge det stått där har inte gått att få någon uppgift om, men klart är att det flyttats någon gång tidigare. Det var ett vanligt förfarande i Bohuslän på den här tiden. Det fanns i princip ingen skog, och timmer som köptes utifrån var dyrt, men arbetskraften var billig. Bernhard dog 1925 och sonen Emil, som också var skomakare, bodde där till omkring 1970. Därför har stugan möblerats som ett tänkt hem för en skomakare. Inget av den ursprungliga möbleringen återstår, skomakarbänken i köket med verktyg och materiel kommer från andra skomakare och möblerna i övrigt har plockats samman ur hembygdsföreningens samlingar.

Ett undantag är den lilla kammaren som verkligen är museal, då museets förråd av stenåldersfynd fått sin placering här, liksom bilder av hällristningar på Tjörn.